Feministisk sommar

3.6.–27.8.

FS_hemsida_RGB

Sommarutställningen på Stiftelsen Pro Artibus Galleri Elverket hanterar feminism.

Sommarsäsongen på Elverket öppnas med utställningen Feministisk sommar. De fem deltagande samtidskonstnärerna är Birgitta Ara, Cris af Enehielm, J. A. Juvani, Reija Meriläinen och Lena Séraphin. För att hedra firandet av Finlands hundraårsjubileum har utställningsprogrammet för år 2017 kretsat kring samhällstillvändhet, och den aktuella utställningen håller fast vid detta tema. En av avsikterna har varit att visa upp det feministiska tänkandets grundläggande betydelse för samtidskonsten. Utställningens konstnärer har inspirerats av feminismens intresse för undangömda maktstrukturer, och av kroppslighetens och identitetspolitikens betydelse inom konsten. Kritiskt tänkande hör ihop med feminism, och är samtidigt en viktig del av det konstnärliga arbetets sökande efter nya tankar och uppfattningar om världen. Den feministiska konstens tradition är på många vis synlig inom samtidskonsten. Det personliga är politiskt,kroppsligheten betydelsefull och vi kan se intresset för identitetspolitik tydligt.

Utställningens konstnärer representerar både olika generationer och konstnärliga tekniker. Till påseende finns målningar, skulpturer, videon och installationer. En avsikt har varit att visa den grundläggande betydelse feminismen har för all identitetspolitik, och att samtidigt hedra den strävan efter jämlikhet vi kan se i det finländska samhällets historia. Inom feminismen har det varit viktigt att göra saker annorlunda. Det här tankesättet har inspirerat också samtidskonstnärer, för inom samtidskonsten finns det ett ständigt behov av att kritiskt tolka traditionen.

Birgitta Aras (1934) skulpturer för fram kroppslighetens betydelse. Konstnären förvandlar människokroppen till olika abstrakta former, utan att någonsin förlora den väsentliga kroppsliga förbindelsen. Verken kan beskrivas som glädjerika och uppsluppna.

På 1980-talet var Cris af Enehielm (1954) med i de betydelsefulla performansgrupperna Homo $ och Jack Helen Brut. Medlemmarna visade ett stort intresse för identitetspolitik. af Enehielms målningar kännetecknas av en stark expressivitet. Liksom feminismen ifrågasätter hon smak- och bedömningskategorier, då hon allt som oftast blandar sublima och kroppsliga motiv.

Lena Séraphin (1962) hanterar ofta frågor om verklighet. I videon Ur & guld blir betraktaren gång efter annan tvungen att fundera på vad som är och vad som inte är verkligt. Konstnären intresserar sig för narrativ, som också är ett av ämnena i den konstnärliga doktorsavhandling hon presenterade den här våren. Feminismens sätt att göra saker annorlunda och granska förhållandet mellan verklighet och representation, kan erbjuda betraktaren nya möjligheter att tolka Séraphins verk.

I Reija Meriläinens (1987) konstverk möter det mänskliga det digitala. Konstnären hänger sig ofta åt den slags maktanalyser som är bekanta från feminismen. Förutom en interaktiv videoinstallation visar hon också upp skulpturer, där färdiga produkter möter det handgjorda.

Jari A. Juvanis (1988) verk ifrågasätter ofta normativa uppfattningar om identitet och sexualitet, och anknyter således till queerkonstens tradition. Juvani kommenterar den feministiska konstens idéer, och drar sig inte för att parodiera.

I samband med utställningen skriver många kända finländare bloggtexter under rubriken Min feminism. Pro Artibus ordnar också ett diskussionstillfälle med temat feminism. Tillställningen går av stapeln på Rådhustorget i Ekenäs lördagen den 8.7.

FD, curator Juha-Heikki Tihinen

Välkommen på utställningens vernissage fredagen den 2 juni kl. 18–20.

Gångna program

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008